Å vilken lång väntan det blev..kanske inte om man tittar tillbaka nu för provesvaren kom kring kl 15 på eftermiddagen och provet togs vid 9:30..men eftersom varje minut kändes som en timme så blev känslan av väntan som en evighet..

Edvin fick 50ml blod,eftersom de tagit så mycket av honom för att kolla alla prover så behövde han lite påfyllning. Det tog ca 2h att ge och hela tiden låg han så snällt i sin säng och kikade runt och sov lite mellan varven..så duktig <3

Vi tittade på tv, smsae och vankade av och ann i det lilla rummet. Ena stunden så var vi optimistiska och tänkte att, inte kan den här lilla glada skrutten vara sjuk inte..går ju bara inte sen andra sekunden rann tårarna och man tänkte att ja här blir vi kvar nu..här kommer vi tillbringa massor av tid i några år framöver..få sten koll på alla rutiner, känna till varje vrå...såå hopplös känsla. Underbar personal som då och då kom in och kollade läget..hur var det med oss och hur Edvin hade det. Men hur bra personalen än var så ville vi INTE bli kvar där!!!

 

Efter nån timme så sa jag till pär att det nog var lika bra att jag gick iväg till cafeterian och köpte mat så vi kunde lägga i kylen. Ingen av oss ville äta just då men förr eller senare måsta vi ju äta insåg vi. 

Jag knallade iväg och Pär väntade kvar med Edvin som sov..skulle ringa om han vaknade. 

Jag knata iväg, handlade och vände kosan tillbaka (är en bra bit att gå från barnsjukhuset till cafeterinan på stora sjukhuset) Nästan tillbaka så får jag ett sms från Pär  Hur går det? kommer du sart? Anade att Edvin vaknat å ville ha mat :-) I hissen nu svarade jag. Klev in på rumet å Pär tittar på mig..jag bara släpper påsen med maten och stirrar på han..tänker att nu är det kört

- Gustav har varit här (läkaren).....

helt övertygad om vad han kommer svara i nästa mening..skakar och känner hur allt blir suddigt...

- Vi får åka hem

Vaa?? Hem?? !!

Den glädjen går verkligen inte att beskriva det var som att han blev pånyttfödd..skulle vi få behåla honom..våran älskade lilla Edvin <3 

på nått vis hade man börjat förlika sig i små stunder vid att vi skulle bli kvar i uppsala..att det var leukemi..och att nä det här komer gå åt skogen..vi kommer förlora honom. Det var liksom för bra..att han vårt tredje barn lik som sina syskon var frisk och mådde bra. Vi fick bara låna honom, denna underbara lilla varelse.

Å helt plötsligt får vi tillbaka honom!! Han mår bra (ja ev nått virus men inget allvarligt)!!

Tårrna sprutade och vi kramdes, skrattade och tittade på den lilla sovande killen i sängen..våran lilla kille..våran FRISKA lilla kille :-) Det var en sådan underbar lättnad att få ringa runt till alal nära och kära och dela med sig av den underbra nyheten <3 

Läkaren kom in igen och vi fick ställa frågor och han förklarade. Vi var ororliga att det kanske var för tidigt så att det kanske inte syndes på provet..men nej det var helt säkert han hade INTE leukemi..TACK!! Han var så glad även han, det syntes på honom. inte ofta han får komma med glädjande besked förklarade han och Om vi var glada att vi fick vara de somfick det ovanligt glädjande beskedet!! 

Personalen kom in i omgångar under kvällen och det var en sådan lycka även från dem, en stor lättnad. Det var tydligt att på den här avdelningen rörde det sig sällan om  positiva besked och det lyste upp lite att det kom ett sådant oxå. Vi bara njöööt där i rummet, kunde äntligen äta salladen vi köpt, titta på tv och njuuuta av Edvin..åh va mycket mys han fick <3 Våran älskade underbara lilla kille, han bara låg där helt oberöörd av den uppståndelse hn ställt till. Han villa bara amma, sova och få en torr blöja och massor av kärlek som alltid.

 

Dagen efter fick vi packa ihop allt och bege oss hemåt någorlunda iaf. Vi skulle vidare till Hudiksvalls barnmottagning för att de i sin tur skulle bedömma om vi fick åka hem.

Det blev taxi, ett stopp i tönnebro för att amma och inhandla lite mat. Sen släppte vi av Pär hos mama och pappa där han hade bilen och jag och Edvin åkte vidare mot Hudiksvall. vi fick ett rum och invänta proverna de tagit i Uppala för att se om vi kunde åka hem. Efter ett bara atag fick vi äntligen klartecken att åka hem. så Pär fick komma och hämta oss :-) skulle något förändras så skulle vi komma tillbaka, vi var fortfarande inskrivna där.

Hämtade upp barnen som var hos fatser och farbrorn och gud så härligt att få träffa dem. Det tjatiga var att eftersom Edvin fortfarande var infektions känslig så vågade vi inte låta han träffa någon direkt. 

 sen bara njöt vi av våran lilla familj <3 <3